Ingen lek
Världens yngsta sport har vuxit upp. Kanske har den till och med blivit gammal.
Artikeln publicerades i Din Teknik, januari 2008.
Det är nästan helt tyst. Publiken stirrar koncentrerat mot glasmontern i mitten och plasmaskärmarna i taket. Inne i den runda montern sitter två unga killar framför varsin dator mitt emot varandra.
Tre massiva tv-kameror följer deras varje rörelse. Bara ett intensivt knaprande från två tangentbord hörs. Det blir ivrigare. Plötsligt går ett sus av spänning genom publiken. På plasmaskärmarna ser åskådarna vad de båda spelarna inne inte kan se.
Att deras arméer inom några sekunder kommer att drabba samman. På ena sidan, en slemmig organisk hord av syraspottande zerger och på andra en arme av energidrivna högteknologiska protosser.
Suset höjs till ett vrål. Ett gäng unga tjejer på främre raden börjar illskrika i samma stund som skärmen förvandlas till ett kaos av giftigt lila moln, grön syra, blå blixtrande energifält.
De viftar med rosa nallebjörnar och hemgjorda skyltar fyllda med hjärtan av tusch, samtidigt som ångestvrål av döende aliens dundrar ur högtalarna. Jag dras med och höjer armen till en av världens yngsta sporter, e-sport (elektronisk sport).
Och jag höjer armen till ett land där datorspel är större än fotboll. Jag sitter på en bänk mitt i det 85 000 kvadratmeter stora underjordiska varuhuset Coex Mall i Seoul.
Förutom en hel vattenvärld med 40 000 djurarter, 800 restauranger och 17 biosalonger finns här en såkallad ”gaming zone”. Det vill säga ett helt område med så mycket klassiska arkadspel, tv-spel och elektroniska flipperspel att man kan spela tills man dör.
Men huvudnumret är glasmontern framför mig, där den ena spelaren nu höjer handen i en segergest i datorspelet ”Starcraft”. Och inte bara till publiken på plats, utan även till ett par miljoner tv-tittare. Sydkorea har inte mindre än tre tv-kanaler som direktsänder datorspelsmatcher. Och de är populära. Oerhört populära.
E-sport slår igenom
E-sport är helt enkelt en tävling där man i olika datorspel spelar mot andra spelare, över internet eller via lokala nätverk. Det är en sport som på bara något decennium vuxit från fuktiga källarlokaler till arenor och stadium.
Och framförallt från lek vid datorn till en professionell och seriös sport med stora ligor, pengar och turneringar. De största internationella turneringarna anordnas idag av organisationer som Cyberathlete Professional League och World Cyber Games.
Och prissummorna kan vara flera miljoner kronor. Historien om att tävla i spel är lika gammal som spel, men det började bli allvar någonstans sommaren 1981, då arkad- legenden Walter Day reste tvärs genom USA och samlade in high scores från alla arkadhallar
han kunde finna.
Året efter grundade han organisationen Twin Galaxies som började samla, kontrollera och organisera spelrekord från arkadspel. Walter Da y och Twin Galaxies tidiga dagar kan man följa i regissören Seth Gordons nyligen utgivna geniala dokumentär ”The King of Kong: A Fistful of Quarters” – om Donkey Kong- rekordets märkliga historia.
Twin Galaxies började anordna seriösa tävlingar och tog e-sport från en obskyr subkultur till något tidningen Times kunde sätta på omslaget. Snart började man även hålla tävlingar på konsolspel.
Först och främst på Nintendo, som med 60 miljoner sålda konsoler och världens mest framgångsrika rörmokare i bagaget ägde spelmarknaden i slutet av 80-talet.
Men det verkliga genomslaget kom under it-yran, 10 år senare, då internet och dator blev standard i pojkrum i västvärlden, samtidigt som en rad klassiska spel ramlade ut på marknaden.
Det första var Id softwares kultspel ”Quake” som släpptes 1996. Det blev genomslaget både för äkta 3d och för en hypersnabb utveckling av grafikkort.
Året efter hölls världens första turnering i spelet, sponsrat av Microsoft. Och det kunde helt enkelt inte ha börjat bättre. I potten för tävlingen, som räknas som starten för den moderna e-sporten, låg inget annat än en Ferrari 328 GTS från 1987.
Bilen var en gåva från genrens fader John Carmack, som ligger bakom både Wolfenstein 3D, Doom och Quake.
Även den då 20-åriga vinnaren till bilen blev en legend. Dennis Fong med spelnamnet Thresh vann inte bara bilen, han blev e-sportens första riktiga superstjärna och utnämndes av The Salon till datorspelens Michael Jordan.
Thresh spelstil i bland annat ”Quake” har av spelfans analyserats lika ivrigt som fotbollsfans har analyserat Diego Maradonas dribblingar. Hans intelligenta stil att lyssna sig fram i rummet, att sikta med raketgeväret och försvara nyckelpunkter är idag standard bland spelare.
Från 1997 och de följande fem åren var han närmast obesegrad i flera olika spel. Thresh kom att bli den första idolen för en gryende generation av professionella spelare. En idol som födde insikten att spel kunde vara mer än underhållning. Det kunde till och med vara ett jobb.
En folksport
Samtidigt som Thresh bombade sig in i spelhistorien i USA föddes en spelnation i Östasien. Sydkorea kan inte beskrivas som något annat än ett mycket märkligt land. Under 60-talet var Sydkorea lika fattigt som Afrika (eller sin norra granne), men idag är det världens tionde största ekonomi.
De senaste 30 åren har Sydkorea varit världens snabbast växande ekonomi och sydkoreaner har både världens högsta utbildningsnivå och dubbelt så hög snittinkomst som en svensk. Det är ett land närmast besatt av ny teknologi, robotar, plasmaskärmar, mobiler och inte minst datorspel.
Sydkorea är världens största e-spelnation räknat i fans, uppmärksamhet och utövare. 2000 hölls det första World Cyber Games i Seoul med tävlingar i Quake III, Fifa 2000, Age of Empires II och framför allt Starcraft.
1998 släppte Californiabaserade spelföretaget Blizzard strategispelet Starcraft som genast blev det årets bäst säljande spel i världen.
Och det har ännu inte slutat sälja – inte minst i Sydkorea. Starcraft är större är fotboll i Sydkorea där spelet har etablerat en hel scen av professionella spelare och turneringar.
E-sport är mer en tvsport än en live-sport i Sydkorea. Tv-kanaler som Ongamenet och MBCGame sänder e-sport dygnet runt, med miljoner tittare.
– Progamers är superstjärnor i Sydkorea. Man ser dem överallt på tv, i reklamer och på stora galor, säger Christian Kim som bor i Seoul och äger ett spelföretag.
Han följer ofta spelmatcher och de olika spelstjärnorna på tv. Gör man en sökning på koreanska progamers på Youtube hittar man snabbt beviset för deras storhet, där fanatiska fans lagt upp egenklippta filmer på sina idoler.
Unga killar med för mycket gelé i håret som poserar och lyfter upp silverbucklor till ljudet av sötsliskig sydkoreansk pop och r’n’b.
Befinner man sig i Seoul ser man dem även posera på stora reklamskyltar på skyskraporna. Bara i Seoul finns runt 30 000 internetkaféer där miljoner ungdomar tränar för en enda sak, att bli en progamer – en professionell spelare.
Lyckas man så väntar kändisskap och sponsorkontrakt i miljonklassen. En av de allra största fixstjärnorna de senaste åren är Lim Yo-Hwan a.k.a. SlayerS_`BoxeR`. I Sydkorea finns hans bästa Starcraft-matcher utgivna på dvd, han drar in sponsorkontrakt på över två miljoner per år och har en fanclub med 600 000 medlemmar.
Men det är också en sport som, liksom alla sporter, har ett pris. Några få begåvade slutar som Lim Yo-Hwan, andra som Lee Seung Seop.
Seop ville bli en professionell Starcraft-spelare. Den 2 augusti 2005 satte han sig på ett internetcafé i staden Daegu i södra Sydkorea och började spela. 50 speltimmar senare föll han ner och dog – av hjärtstillestånd.
Dreamhack
Elva år efter den första Quaketurneringen befinner jag mig på datorfestivalen Dreamhack i Jönköping. En hord av zerger gör ett utfall och vräker syra över en grupp protosser. Zergerna mals ner till köttslamsor, men de slutar inte komma.
De flesta i publiken kan redan nu se att matchen är avgjord. Det är bara en fråga om tid. En efter en ger protosserna upp och blåses ut i ett blå moln av energi.
Publiken skriker, ställer sig upp och applåderar. Det enda som skiljer det här jublet från det som ekade i Coex Malls varuhus i Seoul är tonen.
På Dreamhacks e-sportarena är de flesta i publiken män. Jag har precis bevittnat finalen i Starcraft, där svenska spelaren Haypr0 besegrade polska Dreiven.
– Det är inte så stort som i Sydkorea ännu, men det börjar bli större. Jag hörde att en liten kille kom fram och frågade ifall han fick köpa en jacka av en av spelarna, säger Martin Ågren, pressansvarig för Dreamhack när jag träffar honom vid sidan av arenan.
Den här gången har e-sport fått större plats på Dreamhack än någonsin förr. En festival som i år slog besöksrekord med 13 000 besökare och 80 000 burkar Joltcola.
En 5 000 kvadratmeter stor hall öppnades bara för e-sport med ett par tusen platser, som erbjöd en något lugnade miljö än de aciddunkande jättehallarna.
Men det som kanske mest skiljer e-sport i Sverige från Sydkorea, där stora företag som Samsung och SK Telecom pumpar in pengar, är prissummorna. Den här gången är den totala prissumman hyggliga 285 000 kronor.
Men det är knappast Starcraft som drar folk och pengar här. Det är Half-Life-modifikationen Counter strike som både har publiken och pengarna (200 000 kronor) i Europa och USA.
Och Counter strike är en livesport. I de stora internationella turneringarna kan prispengarna vara flera miljoner kronor. Sedan ett par år har Dreamhack i Jönköping varit arena för en av världens största turneringar: ”World GameMaster Tournament”.
Och e-sport-arrangemanget på Dreamhack Winter 2007 är förmodligen det största och mest seriösa som hållits i Sverige. När det är dags för final mellan svenska laget SK-Gaming och brasilianska Mibr vid elvatiden på kvällen den första december är läktaren fullpackad. Stämningen hög.
Counter strike tros ha runt 20 miljoner aktiva spelare världen över, varav 200 000 i Sverige. Men trots underlaget i antalet spelare har Sverige, sedan modifikationen släpptes 1999, varit världsledande och vunnit inofficiella och numer officiella världsmästerskapet flera gånger.
Kända svenska Counter strike-klaner som vunnit titlar är SK-Gaming, Ninjas in Pyjamas och Eyeballers. Även rena damlag i Counter strike som HiGhland har blivit världsmästare.
En riktig sport?
Frågan är då när e-sport börjar konkurrera sig in i Sportspegeln? Det har faktiskt gjort försök att introducera e-sport för en tv-publik i Sverige, bland annat på nedlagda kanalen Big tv. Men ett problem är att den svenska e-sporten har haft svårt att organisera sig.
En av dem som försökt organisera sporten är SEA (Swedish Esport Association) som kräver licenser och åldergräns på 15 år för spelare.
En annan organisation som försöker är Goodgame, som kallar sig Sveriges E-sportförbund. Goodgame får bland annat pengar från Ungdomsstyrelsen.
– E-sport är en sport på framväxt i Sverige. Problemet är dock att Sveriges regering länge har struntat i e-sporten och betraktat den som en lek, säger Jonathan Rehnbergh Danemo som är ordförande för Goodgame.
Enligt Jonathan ligger andra nordiska länder som Danmark långt före Sverige. Där ger regeringen varje år e-sporten en miljon i stöd.
– Jag tycker att Sveriges regering måste börja engagera sig i e-sporten och ge den acceptans och legitimitet som sport. Det har under flera år gjorts försök att organisera esporten i Sverige, men inte lyckats. Men vi tror vi kan göra det eftersom vi inte är en kommersiell organisation.
Enligt Jonathan har Sverige väldigt bra förutsättningar för att bli en ledande e-sportnation.
– Vi har teknik, bredband, en växande spelindustri och många spelare. Men vi har inte uppbackning från staten. Det är det som krävs nu.
Han tror att det finns kanske 100 svenskar som kan leva på e-sport idag, men det är svårt att veta på grund av att sporten inte är organiserad och att många arbetar utomlands. Men jämfört med andra sporter som får långt mer uppmärksamhet i media är det en hög siffra.
Det finns knappast 100 höjdhoppare i Sverige som kan leva på sin sport. Jonathan ser två anledningar till att esporten växer i Sverige just nu. Dels att antalet besökare till Dreamhack ökar och dels för att prissummorna blir högre.
– Intresset kommer nog aldrig bli lika stort som i Sydkorea, men det kommer att bli mycket större.
Text av Anders Rydell.