Klubbens andra liv
Stockholm har många klubbar men det är ingenting mot nätet. På stan har tittat på klubbkulturen i Second Life.
Publicerad i DN på stan 1 mars 2007
Para Ones ”DuDun-Dun” börjar dundra över dansgolvet och river upp stämningen. Rosa diskorök väller ut och en över två meter lång rakad kille börjar ryta som en varulv.
Framme vid det upphöjda diskobåset, som ser ut som ett antikt altare, håller två Gothic Lolitas varandra i händer¬na och börjar sväva upp mot en enorm diskokula i taket.
En flicka framför mig, iklädd en märklig, grön, tajt dräkt, fäller upp ett par gnistrande vingar från skulderbladen och börjar fladdra med dem som en kolibri.
Jag vågar mig inte ut på dansgolvet och hänger lite ängsligt kvar i baren med en urdrucken Bellini i handen.
Men när till och med en liten svartklädd gothtjej med dålig hållning släpar sin långa skinnrock mot dansgolvet ger jag upp och följer efter. Bakifrån ser hon ut som en barnversion av Ozzy Osbourne.
När vi trängt oss in till mitten av dansgolvet vänder hon sig mot mig, och i hennes jämngråa ansikte lägger jag märke till två vampyrtänder som försiktigt trycker mot överläppen.
Vi sveps in i en ny pust rosa rök och innan hon försvinner i diset hör jag henne säga "Jag är inte här för att dela blod, bara kroppsvätskor".
Jag skulle kunna befinna mig i Teatrons svettiga mörker, men det gör jag inte. Det är inte heller en galen kväll på Cocktail Club eller Hootchy Kootchy Club.
Och det är inte någon av galleriet Candylands performancefester som brukar spåra ur med eldsprut, vin i plastglas och lik¬kistor prydda med plastblommor. Det här är galnare.
"En över två meter lång rakad kille börjar ryta som en varulv"
När en jättestor grön kanin börjar breakdansa mitt på golvet så kan det inte vara något annat än Second Life. Den vir¬tuella klubbvärlden har gjort sin entré. Och den är vild, urspårad och alldeles, alldeles underbar.
Second Life behöver snart ingen presentation. Lite kort kan man säga att Second Life är ett onlinespel (spe¬las bara över internet) med öppen källkod, vilket betyder att spelarna själva kan programmera, bygga och omskapa sin värld direkt inne i spelet.
Det är Web 2.0-principen – användarna skapar materialet. Och skapas gör det. Lin¬den Lab, företaget bakom Second Life, säger att spelare varje dygn bygger klubbar, tillverkar kläder och startar hela världar motsvarande 4000 heltidsanställda program¬merare.
Spelet har snart 4 miljoner registrerade medlemmar och varje dag köps virtuella föremål för mellan 700 000 och 1,5 miljoner dollar – i riktiga pengar. Du överför helt enkelt vanlig valuta till spelets virtuella hos Linden Lab.
En av de kulturer som vuxit fram allra starkast i Second Life är just klubbkulturen. Hundratals, kanske tusentals klubbar har startats.
Ingen vet riktigt hur många. Det är svårt att få en överblick över en värld som växer ungefär med 20 procent varje månad. Men en sak är säker, här finns allt – och lite till, techno, rock, reggae, electro, house, indie, country, pop, metal – you name it!
Nu börjar även allt fler verkliga artister etablera sig i Second Life. I december hade den holländska producen¬ten och dj:n Jesse Hook, mer känd under artistnamnet Scumfrog, ett 24 timmar långt releaseparty för sitt se¬naste album på sin nybyggda klubb Glam Scum på en ö i Second Life.
– Second Life är det nya My space. Second Life är en klubbdesigners dröm. De flesta regler som hindrar en klubb från att bli fantastisk finns inte här – inga klagomål på högt ljud, inga byggnadskostnader, inget dåligt väder och ingen gravitation, säger Jesse när jag mejlar honom.
Senast i februari beslutade även technoproducenten Luke Slater att bygga en virtuell klubb, Alpha Club, där han kommer att visa ”livestreamade” videor från när han spelar i sin studio på väggarna.
"Jag är inte här för att dela blod, bara kroppsvätskor" - virtuell gothtjej
Jag står och tränar dansmoves på den förortslyxiga klubben Bad Girls (ett virtuellt Grand Garbo). När de börjat spela Huey Lewis & The News – ”Hip to be square” hittar jag en ovanligt svängande höftdans, som passar riktigt väl till Johnny Collas tjutande saxofon.
Plötsligt dyker Natalie Moody upp. Eller Therese Åhs som hon egentligen heter, och som bor i Göteborg. Therese är virtuell singer-songwriter som började göra liveuppträdan¬de på klubbar i mitten av januari.
Hon har redan uppträtt på kända virtuella uteställen som Rio, Blue Moon Casino, The Plaza och Sunset Pavilion.
– Jag hade tur, jag var helt vilse i spelet och råkade flyga in i klubbpromotorn Nomad Rovios villa. När han lyss¬nat lite på min My space, tjatade han på mig att jag måste spela live och fixade ett gig åt mig på en av hans klubbar.
Hur går det till att spela musik i Second Life?
– Jag har en mikrofon och ett program som heter Simple Cast. Sedan streamar jag musiken in i spelet. Det fungerar som webbradio, som spelar upp musiken direkt på klubben. Jag sitter hemma i mysbyxor och sjunger och kör lite mellansnack. Det är enkelt.
Therese och jag drar från klubb till klubb. Vi stannar ett tag på den läckra reggaeklubben Irie Wibes som ligger utomhus. ”Reggae Roots Rasta Dance hall” står skrivet på en skylt.
En tjej med jättestort vitt mangahår dansar med en kort kille som har en t-tröja med loggan ”United Ras¬tafaris”. Medan vi flummar runt i solen frågar jag Therese vad hon har fått för respons på sina spelningar.
– Reaktionerna har varit överväldigande. Folk skick¬ar meddelande och ger en dricks. Det är det som är så bra med Second Life, man kan möta sina fans direkt på plats.
Har du tjänat några pengar?
– Inte så mycket ännu. Jag är ny så jag har fått köra en del gratisspelningar. Dessutom så har jag haft utgifter för scenkläder, hår och sånt. Senast jag spelade fick jag 250 kronor för en timme, men nu börjar jag bli etablerad. Ska ha en större spelning snart på ett ställe som heter L Word, ja, det är vad du tror. Andra artister säger att jag kan ta 100 dollar för en timme. Det är ju ganska bra arvode?
Vi lämnar Irie Wibes och teleporterar oss till ett nytt ställe. (Det är så man reser i Second Life, lite som att surfa på nätet. Du skriver in en adress och kommer dit.)
Vi hamnar på en vacker öppen plats, som ser ungefär ut som om alverna i ”Sagan om ringen” skulle startat en lounge-klubb i Midgård. Allt är mjukt och organiskt.
– Är det inte fint? säger Therese.
– Jo, säger jag entusiastiskt.
– Det ska finnas en dungeon kopplad till den här klubben, i riktig sådan där i gore-stil med slavar och härskare.
Ägarinnan Aeris som flyger där uppe i luften sägs ha ett par slavar. Ska jag be henne visa? Istället ger mig plötsligt samma känslor som Michael Jacksons Neverland.
Second Life må sakna den verkliga klubbkänslan, svet¬ten, huden, pulsen. Men Second Lifes nattliv har åt andra sidan har något som du sällan kan få utlopp för en vanlig Stockholmsnatt: dina vildaste fantasier. Det Second Lifes klubbvärld saknar i verklighetsupplevelse tar man ut i urspårad dekadens.
Här finns ingen tillståndsmyndighet som hindrar dig från att slita av dig tröjan, inte ens en polis.
I värsta fall kan du bli skickad till ett underjordiskt koncentrationsläger kallat Corn Field – men det är nästan party det också.
"Det ser ut ungefär som om alverna skulle ha startat en lounge-klubb i Midgård."
I Second Life finns ingen etik, ingen moral, inga gränser över huvud taget. Här kan du vara och göra vad du vill – och du kan knappast föreställa dig vad människor gör. Second Life behöver inte ecsta¬cy – Second Life är i sig en syrasvindlande fantasi.
Här kan du dansa loss på ett strandparty med dvärgtema till A-ha-hitar, gå på blodstänkta diskon i gömda slott bland bergen, dansa med korsfästa kaniner till dödsmetall och svänga loss med dåliga Elviskopior i en virtuell trailer-park. Second Life är totalt drogat på kreativ frihet.
Ross LeShelle lutar sig tillbaka i den långa röda soffan. Bakom honom öppnar sig ett fönster med en fantastisk molnfri havsutsikt. Man kan skymta en vit yacht nere vid stranden.
På det distinkta glasbordet står en butelj vatten, men Ross rör den inte. Han är nöjd. Det här är hans nyöppnade jazzklubb som han driver tillsammans med sin tyska vän Dean.
Ofta sätter han sig själv vid flygeln framme vid scen för att spela piano. Precis som Therese brukar han ha en mick så han kan prata med publiken.
– Jag är mer av en loungepianist som sitter i bakgrunden och spelar, säger han.
När han inte hänger på sin egen klubb brukar han gå till Blarney Stone – som numer är ett klassiskt ställe i Second Life.
– De brukar sända livekonserter från det riktiga Blar¬ney Stone i London samtidigt här i Second Life-klubben med en klon.
Ross stämmer in i jämförelsen med My space.
– Ja, jag är övertygad om att Second Life är nästa grej för musik! Fatta, band kan ju till och med spela live här. På My space kan man bara posta fyra låtar i dålig kvalitet och ändå har det blivit så stort. Här kan man både spela live, prata med varandra i realtid och ”se” varandra. Jag tror att det är nästa revolution.
Förutom att som My space föra samman musiker och lyssnare över hela världen så har Second Life även and-ra uppenbara fördelar.
Som dj och musiker har du inte bara kontroll över musiken. Du är även vj, speldesigner, ljusdesigner och om du är en duktig programmerare till och med något liknande en gud.
Den öppna källkoden gör att du som en gud kan omskapa hela din omgivning, fyra av visuella färgbomber, styra lasrar som skär genom dansgolvet, ändra form till kentaur, få det att snöa svart snö eller i ett trollslag förvandla hela klubben till ett brinnande inferno – rent bokstavligt.
Trots de visuella möjligheterna, tror inte Ross att det kommer att ersätta verkliga konserter och klubbar.
– Man ska se det mycket som en businessplattform. Ett smart sätt att marknadsföra sig. Jag är här för att jag tror på de framtida möjligheter som spelet erbjuder.
Peter Andrén som driver dansmusikbloggen d2k.se har skrivit om dj:er som etablerat sig i Second Life och har av samma åsikt.
– Jag ser det som ett nytt sätt att nå ut till en förmodad ny publik över hela världen. Enkelt, billigt och lättillgängligt. Samtidigt är det lite kul att se vilka artister och dj:er som verkligen vågar utmärka sig. Vilka som fortfarande är pionjärer. För förr eller senare så kommer fler och fler att ansluta sig och göra samma sak. Pengar styr mycket i Second Life. De som är där först kommer att tjäna mest pengar, säger Peter.
"Jag pluggar på Komvux på dagarna, och på kvällarna står jag scen i Second Life." - Therese Åhs.
Att det finns pengar att tjäna råder det inget tvivel om. Omkring 40 procent av de miljontals kronor som omsätts varje dag står den virtuella modeindustrin för.
Andra stora områden är fastigheter. Kinesiskan Anshe Chung, som bland annat prytt affärstidningen Business Weeks omslag, har blivit verklig miljonär på sina virtuella fastighetsaffärer.
I klubbvärlden är det främst spel och casinon som omsätter stora pengar. De 100 dollar i timmen som Therese Åhs förmodas kunna ta ut för en timme skulle få klubbar i Stockholm betala.
För musiker och artister kommer förmodligen den virtuella världen bli mer lönsam än den verkliga. För hur ofta kan du göra en världs¬turné framför datorn?
Men det bästa med Second Life är ändå friheten, säger Therese.
– Second Life är en öppnare värld. Man får leva ut sina inre passioner och drömmar på alla plan. Jag pluggar på Komvux på dagarna, och på kvällarna står jag scen i Second Life. Det är märkligt, ha ha. Det är en bättre värld.
Efter en ovanligt lång virtuell utekväll känner jag mig faktiskt, ja, sliten. Dj:n på Le Vermeille Rouge lägger på Amy Winehouse ”You know I’m no good” och berättar över introt att det är en strålande morgon i San Francisco och att hon sitter med en stor kopp varmt kaffe i knäet.
Jag hänger i baren med de sista avatar-spillrorna av nat¬tens party – kanske i förhoppning om ett sista-minuten-ragg. Jag glömde nämna det, om klubb är en av Second Lifes största kulturer, ja då är sex den största. Men det är en helt annan historia.
En tjej med munnen full av glowsticks dansar fram till mig och räcker över en flyer. Texten är kort:
”Join us at our cops and robbers party where you can ’arrest’ the avie of your dreams!”
Det låter tillräckligt kinky för tidpunkten. Jo, en sak till, i Second Life tar natten aldrig slut. Dj:er runt världen byter av varandra i ett evigt party, dygnet runt, året runt.
Jag klickar på knappen i verktygsmenyn som tvingar fram en ny natt. Med ett andra klick försvinner jag i ett skimrande moln av digitalt glitter.
Dj Doubledown, Baltimore.
Spelar regelbundet i Second Life och bloggar om det på djdoubledown/blogspot.
Varför dj:ar du i Second Life?
– När jag kom hit för ett år sedan insåg jag omedelbart potentialen, att lätt få spelningar, att kunna göra något nytt, nå ut till nya lyssnare. Tack vare Second Life är jag nu öppnings-dj till engelska technoduon Orbital.
Hur skulle du beskriva klubbkulturen i Second Life just nu?
– Just nu händer det helt fantastiska saker. Man kan känna hur musikkulturen i Second Life blir starkare dag för dag. När jag började som dj för ett år sedan fanns det nästan inga andra, i dag har min medlemsgrupp för dj:er i Second Life 300 medlemmar.
Vad kännetecknar en bra klubbkväll i Second Life för dig?
– När jag inte jobbar, ha ha. När man glider från klubb till klubb, lyssnar på skön elektronisk musik och träffar roligt folk.
Romain Favre, Elektrotribe Records, Berlin
Romain driver med sin kollega Jeremy skivbolaget Elektrotribe Records och i Second Life klubben Le Cube.
Varför bestämde ni er för att etablera er i Second Life?
– Det är en fantastisk plattform för oss att nå ut med vår musik. Där vi snabbt och enkelt kan göra events och sätta upp spelningar för fans över hela världen.
Hur tror du klubbkulturen i Second Life kommer att utvecklas?
– Just nu är trenden att börja sända video direkt in i spelet. Men det kommer också bli en viktigare plattform för små alternativa akter. Redan nu kom¬mer skivbolag in i spelet för att leta efter nya artister att ge ut. Jag tror independentmusiken kommer att ta över Second Life.
Beskriv en bra klubbkväll i Second Life.
– Alla kvällar är bra på Le Cube eftersom allt är möjligt. Fritt inträde, fria drinkar och sjukt mycket bra livemusik.
Scumfrog, New York
Producent/dj som driver etiketten Effin Records och klubben Glam Scum i Second Life.
Varför är du dj i Second Life?
– En vän ledde mig till det. Second Life får mig att känna mig som jag var tolv igen och lekte med lego. Det är fan¬tastiskt att få bygga sin drömklubb utan att det kostar något.
Hur skulle du beskriva klubbkulturen i Second Life just nu?
– Det händer otroligt mycket. I år blir genom¬slagsåret. Man beräknar att Second Life kommer att öka till 8 miljoner vid årets slut, klubbkulturen kommer att bli enorm. Fördelarna är ju att människor från hela världen kan samlas, prata och lyssna på musik live.
Text av Anders Rydell.