Framtidens resor
Medan vi blir allt äldre, rikare och mer ressugna kan massturismen leda till en global ekologisk kollaps. I framtiden reser vi därför snabbt, rent och billigt. Anders Rydell listar ett nytt resande som kan rädda planeten.
Artikeln publicerades i tidningen RES, hösten 2008.
Solen skiner på turistnäringen. Trots allvarligare varningar om en global ekologisk kollaps reser vi allt mer. I fjol lyfte två miljarder flygplan runt om i världen och 898 miljoner turister luffade runt på vårt allt mer slitna klot. Det kan jämföras med 1970, då bara 136 miljoner människor åkte utomlands på semester. Enligt den franska tidningen Terra Economica, som nyligen gjorde ett helt nummer om turismens framtid, beräknas den siffran öka till 1,6 miljarder år 2020. En stor del av den ökade turismen kommer länder som Ryssland, Kina och andra växande ekonomier att stå för. Men även en allt äldre världspopulation. År 2020 beräknas en majoritet av världens invånare vara över femtio år. Sextio kommer att vara det nya fyrtio. Och det kommer att vara en friskare, rikare och allt mer ressugen skara pensionärer som vill ut och återupptäcka världen. Turistnäringen går med andra ord mot lysande tider. Idag reser människor dessutom oftare, längre och under kortare perioder. En shoppinghelg i Hongkong kombineras med en kryssning i Västindien, eller det nya heta: en safari till Arktis för att få en sista glimt av en snart försvunnen isvärld.
Men vårt resande är inte oproblematiskt. Den som inte ser kopplingen mellan sin Indonesienssafari och exploatering av regnskog, smälta poler och nedsmutsningen av haven lider förmodligen av solsting. Vi är idag plågsamt medvetna om att våra resor har ett pris – miljön. Men det är ett pris de flesta av oss ännu verkar villiga att betala. Vi är inte snabba att ge upp globala äventyr för global räddning. Vi är till och med dåliga på att välja rätt när vi erbjuds ett miljövänligt alternativ. Idag väljer bara en procent av världens turister miljöklassificerade semesteralternativ. Från detta perspektiv kan ökade olje- och energipriser ses som en välkommen lösning på problemet. Men det är inte troligt att så blir fallet, eftersom massturismen inte utgör hela problemet. Enligt Terra Economica står fem procent av turisterna idag för femtio procent av utsläppen. Med andra ord kommer de rikaste fortfarande ha råd att åka på shoppingturen till Hongkong. Så även om massturismen minskar är det inte säkert att utsläppen gör det. Vad är då lösningen? Hur förenar vi suget efter att resa med en hållbar utveckling? Framtidens resor måste vara snabba, rena och billiga. Vi listar fyra alternativ under utveckling som kan rädda planeten.
SUPERTÅG
Tåg har redan utpekats som ett betydelsefullt alternativ till en smutsig flygnäring. Men framtidens tåg skulle kunna vara mer än ett alternativ, de skulle till och med kunna slå flyget – också i snabbhet. Den teknik som just nu utvecklas på en rad platser världen över är en typ av snabbtåg som går på magneträls, så kallade magnetsvävare. Tekniken ger snabbare, tystare och bekvämare tåg än vad vi i dag är vana vid. Rent teoretiskt skulle tågen kunna nå ett flygplans hastighet. Men i verkligheten har de visat sig vara marginellt snabbare än de franska snabbtågen (tgv-tåg). Världens idag enda kommersiella magnetsvävare går mellan Shanghai och flygplatsen Pudong International Airport med en hastighet av 431 kilometer i timmen. Ganska imponerande, men resan tar bara åtta minuter och med tanke på att ett vanligt passagerarflygplan kommer upp i hastigheter omkring nio hundra kilometer i timmen räcker det inte riktigt. Vad skulle då kunna få tåget att hinna i kapp flyget?
Den amerikanska pionjären inom makrovetenskap, Frank Davidson, har svaret: vakuum. Frank Davidson vill förverkliga Jules Vernes fantasi om att bygga en transatlantisk tunnel mellan London och New York. Inte så galet som det kanske först låter. Davidson har testat teorin, om än i mindre skala och utan vakuum, då han var en av initiativtagarna till byggandet av tunneln under Engelska kanalen. Men utan vakuum är det svårt att hitta en hållbar lösning. En magnetsvävare i en vakuumtunnel är nämligen något helt annat än ett vanligt tåg. Enligt beräkningar skulle ett magnettåg i vakuum kunna komma upp i hastigheter sex gånger snabbare än ljudet, med andra ord sex tusen–åtta tusen kilometer i timmen. Det skulle få en Concord att framstå som en skolbuss, och hinner till och med i kapp en rymdfärja i uppskjutning. Prislappen skulle bli astronomisk, men du skulle vara i New York på under en timme. Eller hinna från Stockholm till Rom på tio minuter.
SNABBPLAN
Förra året presenterade Cambridge University och mit (Massachusetts Institute of Technology) resultatet av det treåriga projektet Silent Aircraft Initiative. Man hade som mål att utveckla ett flygplan för år 2030 och resultatet blev sax-40, ett nästan helt ljudlöst plan som dessutom var tjugofem procent mer energieffektivt. Dessvärre var planet långsammare än dagens passagerarflygplan. Det var svårt att se att sax-40 skulle kunna fylla kraven på framtidens flygtrafik. Problemet med att ta fram nya flygplan för kommersiellt bruk är dessutom att de har en exceptionellt lång utvecklingstid, den senaste Airbus (A380) tog hela sjutton år att utveckla från ritbord till start. Vilket betyder att framtidens flygplan anpassade till oljetillgången på 2020-talet måste planeras nu.
Mer hopp om framtiden än sax-40 inger därför planet som har kallats The Son of Concord. Planeringen för A2 som planet heter presenterades i februari 2008 av brittiska Reaction Engines Limited med stöd av ESA (European Space Agency) och EU. Det fyra hundra ton tunga och etthundratrettio meter långa raketformade planet ska enligt chefdesignern Alan Bond korta restiden från London till Australien med sjutton timmar, med andra ord nå Sidney på fem timmar. Planet som ska bära tre hundra passagerare kommer upp i topphastigheter på upp till 3400 kilometer per timma. Och det allra bästa är att planettankas med flytande väte medan avgasen består av vatten. Den enda nackdelen är att du inte lär få njuta av utsikten. Planets fönster har nämligen avlägsnats för att minska luftmotståndet.
LUFTSKEPP
Sjuttio år efter att zeppelinaren Hindenburg gick upp i lågor återföds drömmen om att långsamt segla fram bland molnen på semestern – men den här gången utan risk för att brinna upp. En ny generation luftskepp håller på att utvecklas och de liknar snarare flygande lyxkryssare än den gamla tidens luftskepp. Mest innovativa på området är Los Angelesföretaget Worldwide Aeros Corporation som nyligen fick projekt finansierade av Darpa – den amerikanska militärens forskningsorgan som planerar att utöka sin flygflotta med de nya luftskeppen.
Huvudanledningen är skeppens enorma bärkraft, runt fyra hundra ton. Vilket skulle kunna bära en hel del stridsvagnar upp i bergen eller varför inte rymma ett lyxhotell? Aeros har redan testflugit flera luftskepp och planerar att bygga skepp för militär, transport och kommersiellt bruk. Skeppen ska kunna rymma tvåhundrafemtio passagerare, hysa hotell, restauranger, casinon och konferenslokaler. De heliumfyllda skeppen är stora som två fotbollsplaner och drivs framåt av enorma eldrivna propellrar – helt miljövänligt. Skeppen ska nå flera hundra mil och svävar fram i en hastighet av 174 kilometer i timmen. I maklig takt med andra ord, men då får en du utomordentlig
utsikt på köpet. De första skeppen planeras att ta sig ut på sin jungfrufärd redan år 2010.
PODHOTEL
Det är inte bara själva resan som sliter på naturen. Turistslitage, exploatering och nedskräpning är ett minst lika stort hot mot många lokala ekosystem. Jennie Dielemans målar upp en insiktsfull och mörk bild av hur turismen påverkar turistländer i sin nyutgivna reportagebok Välkommen till paradiset, där backpackers har lika stor roll i exploateringen som barnfamiljens turistande i Thailand. Är det då ett svårare problem att komma runt? Inte nödvändigtvis. Den Londonbaserade arkitektfirman m3 architects har en lösning, Podhotell.
Grundidén bygger på boendevanor hos urinvånare i Amazonas där man vid regelbundna tillfällen flyttar byn till en ny plats, så att miljön kan återhämta sig. Podhotell är flyttbara, bikupeformade hotell som tillfälligt kan placeras i olika miljöer, från Arktis till Amazonas. Hotellen ska vara helt rena, självförsörjande, slutna system. Inga vägar eller andra faciliteter i närheten ska behövas. Gäster flygs in för minsta möjliga slitage på den omgivande miljön. Hotellen stannar på platserna så länge miljön inte tar bestående skador. Kostnaden för podarna som föreslås byggas i skeppsvarv beräknas bli runt sjuttio till hundra miljoner dollar per styck.
– Tekniken finns redan, det är bara någon som måste betala för dem, sade Nadi Jahangiri vid m3 architects till Forbes.
Texten är skriven av Anders Rydell.
Kommentarer
Skriv kommentarju snabbare och högre vi ska flyga ju mer motor kraft det krävs ju starkare delar det krävs för att delar inte ska gå sönder på högre höjd och högre hastighet ju närmare månen vi ska flyga ju mer motor kraft behöver man ju mer bränsle behöver man därför jag har tänkt att vi ska utveckla ny sort metall och ny sorts motor så att man får ett ny flygplan som drar mindre bränsle och syre o mer motor kraft från samma mängd syre och bräsle då kan man få högre hastighet och högre höjd och nå lägre ut i rymden men viktigt att man ska ha halva bränsle kvar tillbaka till jorden igen
Svar till niklas: Punkt. Punkt. PUNKT. Tangenten sitter på femte raden uppifrån, femte tangenten från höger. Just sayin\'.