Är arkitekten utdöende?
Nu nosar allt fler på arkitektuppdrag. Och nya innovationer öppnar möjligheten för alla. Finns det en framtid för arkitektkontoren eller kommer de konkurreras ut av andra branscher?
Samtalet publicerades i tidningen RUM, sommaren 2009.
Anders Rydell: Välkomna! I dag kan man se att flera andra aktörer börjar intressera sig för arkitektur. Reklambranschen och spelvärlden till exempel. Vad tror ni, kan arkitektkontoren expandera nu, eller är risken större att nya grupper tar över?
Daniel Monsén: Tekniken är ju inte skyddad. Du kan söka bygglov även om du inte är arkitekt och då kan vem som helst rita huset, vilket de också gör. Nästa industri är spelindustrin, dataprogrammerare och 3D-grafiker sitter och gör hus idag, men det är inga konstigheter.
Martin Gumpert: Det finns ju inte en käft som inte seglar under falsk flagg i dag. Alltså, alla tillhör någonting men gör något annat. Det gäller alla konsulter. Om du är advokat håller du på med corporate finance. Är du pr-byrå vill du vara reklambyrå, är du reklambyrå ska du vara varumärkesstrateg som jag låtsas vara. Är du arkitekt … alla glider, och mycket med teknikens hjälp. Framför allt inom de skapande yrkena.
Anders: Var riskerar arkitekterna att andra glider in på deras område?
Martin: Jag tycker att arkitekter är ganska introverta i sitt sätt att bete sig. Man är både teknisk ingenjör och formgivare. Men de där formgivarpersonerna delar ju sällan med sig av det de vill åstadkomma. Det finns en oförmåga, en ovilja, att förklara mervärdet av det man skapat för betraktaren eller köparen. Där är man inte tränad. Medan vi inom reklambranschen gör precis tvärtom. Där riskerar arkitekterna att bli omsprungna.
Marie-Louise Richards: Jag håller med, det finns många som har intressen inom arkitekturen nu. Man arbetar aldrig själv som arkitekt, utan i större grupper med andra yrkesgrupper. Risken finns att om man inte kan formulera sig blir det ju någon annan som kniper det.
Ylva Lindstedt: Det är intressant att arkitektkontor är uppbyggda på ett helt annat sätt än reklambyråer. På ett arkitektkontor är man arkitekter, punkt. Det finns inget mer. Är man fler än tjugo anställda kanske man har sekreterare också. Men i reklambranschen har ni teamat ihop kompetenser på ett betydligt smartare sätt. En AD som inte är lika begåvad på att verbalisera vad han håller på med behöver inte göra det.
Anders: Varför är det så på arkitektkontor?
Ylva: Arkitekter är aningen specialiserade här. Men inte som i andra länder som USA, där det är mycket mer specialiserat. I Sverige har vi en kultur där var man reder sig själv. Jag tror inte att gör-det-själv-kulturen är lika stark någon annanstans i världen.
Daniel: Det stämmer, man har inte rätt kompetens på rätt plats. I USA kör man McDonalds- strategin med ett träd av kompetenser. Det går inte att byta ut dig mot vem som helst för du kan något unikt. Här i Sverige ska alla helst kunna göra allt. Och det som händer då är att man får en ganska medioker produkt eftersom vi saknar specialister.
Martin: Risken finns att man bygger ett system som hindrar tillväxt. Att alla är fria enheter, att man får så många delägare att alla blir bolagsmän. Men så illa är det kanske inte än.
Daniel: På White är det nästan så.
Ylva: Faran är väl att arkitekten har en så väldigt liten roll i Sverige. I många andra länder har man fortfarande ansvar för helheten men så är det inte här längre.
Anders: Varför är det så?
Ylva: Vad som har hänt i Sverige är att vi hade miljonprogrammet. Vi byggde enormt mycket på väldigt kort tid. Där gled väl makten på något sätt bort från arkitekterna.
Anders: Beror det på att arkitekter hellre velat se sig som konstnärer än tekniker? Jag läste att arkitektstudenter klagade över placeringen på den nya Arkitekturskolan. Att de hellre ville ligga vid Konstfack än vid KTH.
Daniel: Då kanske de ska bli konstnärer istället. Titta på Herzog & de Meurons OS-arena i Peking, de tog in konstnären Ai Wei Wei, ritade fågelboet och skapade en story. De vann tävlingen. Inga konstigheter. Det är så det ska fungera. Tittar man på andra branscher så handlar det om att bli specialist, rakt upp och ner. Du är bra på hotell, då ska du göra hotell. Hur kan en konstnärlig arkitekt vara bra på att projektera och även ge mervärde i utvecklingsfasen? Det rimmar inte.
Anders: Det ryktas om att Acne ska starta ett arkitektkontor. Om vi säger att det blir så, tror ni att de blir framgångsrika?
Daniel: De bygger ju hus av jeans. Det är det de är bäst på. Ska Acne sälja villor i Småland? Det händer ju inte.
Martin: Men de gör ju inte bara jeans, de gör ju film, de är publicister, de gör allt möjligt. De gör design själva, de har egen design och egen reklambyrå. Det finns inget de inte skulle kunna göra. Var drar man gränsen för vad en arkitekt är? Daniel, du sa själv att man ska kalla in en konstnär. Acne står för konstnärskapet och sen får du rita.
Daniel: Det är så Stylt arbetar. Det är ett konceptuellt designföretag med arkitekter och designers. De gör inredning och köper projektering av någon annan. Det handlar alltid om att vara rätt kontor vid rätt tillfälle. Vissa kunder är beredda att betala för designen, andra är det inte. De vill betala för den billigaste tekniska lösningen.
Martin: Om Acne startar ett arkitektkontor kommer de vara väldigt duktiga på att förklara mervärdet.
Ylva: Ja, det kommer bli väldigt tydligt.
Martin: Det farliga för arkitektbranschen är att de kommer plocka russinen ur kakan.
Anders: Du menar att de kommer göra det roliga, och låta arkitekter sköta konstruktionen?
Martin: Ja. Acne kommer stå för det immateriella värdet. Det som man betalar mest för.
Daniel: Men behöver det vara så? Kolla Thomas Sandell, han har ju arkitektkontor och reklamkontor i ett.
Martin: Och formgivare och designer också. Han är intressant. Och hur man ser på honom i Sverige? För så får man inte göra här. Men det är å andra sidan en jättestor möjlighet för arkitekterna att ta en mycket större roll och hoppa in på vårt område istället. Att man som arkitekt vill att ”det här ska se ut såhär”, och så går man ut bredare och bredare och bredare. Och själva kärnan i det här är byggnaden, varumärket…
Martin: Jag tycker att Thomas är precis den renässansmänniska som borde finnas, som rör sig i flera världar obehindrat. Det han gör är helt rätt.
Ylva: Ja, han har varit enormt betydelsefull. Det finns väl nästan ingen annan arkitekt som så ofta är publicerade i Dagens Industri? De senaste åren har ju behovet av arkitektur förändrats. Tidigare har arkitekter enbart varit intresserade av att bli publicerade i tidskriften Arkitektur. Och har liksom inte förstått att ska vi kommunicera det vi gör så att det når utanför kåren.
Anders: Är det den tekniska utvecklingen som möjliggör för fler att ta sig in på arkitekturens område?
Daniel: Ja, du kan köpa projekteringen i Indien och Kina idag. Det finns svenska projektledare som gör projekteringen för stora svenska byggföretag. Man skickar ner 3D-modellen och får tillbaka svenska ritningar. Men ritningar kommer ju bli mer och mer inaktuella. Om fem, tio år kommer det kommer inte finns ritningar.
Anders: Du menar att man bara kommer använda 3D-modeller?
Daniel: Ja, i dag lägger arkitekter 40 procent av sin tid på att göra ritningar av 3D-modeller. Det här är ju vansinne, vilken annan bransch gör så? Det är helt otroligt att man tolkar av en modell som finns i 3D.
Marie-Louise: Jag tror det finns en risk i att vi tappar bort oss i att det bara är vi som kan rita ritningar. Det kan inte vara vår enda kompetens, för den behövs ju snart inte längre. Vad gör vi då?
Martin: Det som kommer bli viktigt är ju det arkitektoniska värdet. Mervärdet av det du skapar, den miljö du skapar, den form du skapar och integriteten i det. Och att det faktiskt har ett värde i sig.
Anders: Kommer brandingen bli viktigare än hantverket?
Daniel: Ja, det är som en bil, det är inte alltid Rolls Royce som är den bästa bilen men den är ju tuffare…
Anders: Kan det inte innebära en deprofessionalisering då? Att den tydliga yrkesrollen löses upp? Först är man AD, sedan är man plötsligt arkitekt.
Martin: Det finns en viss risk i det. Man lägger sig i en stol och gapar hos någon som säger sig vara ”tandläkare”. Då blir det farligt.
Daniel: Men jag tror att ny teknik som BIM (Building Information Modelling) kommer förändra det. Med de nya 3D-modellerna kommer vi att tvingas bli specialiserade. Det kommer finnas en arkitekt som bara gör fönster, en som gör energi och en som gör den konstnärliga biten. Alla i samma 3D-modell. Arkitekter kommer gestalta och datorn konstruera. Den där 40-procentiga ritningsproduktionen, den stryker vi. Då kan man lägga den tiden på något annat. I mitt fall är det designen, underbart! Och konstruktören ska konstruera. Det är en så jävla bra utveckling.
Marie-Louise: Jag tycker det är viktigt att alla inte ritar. I dag känns det som om alla måste rita, det är det som det handlar om i dag, att rita. Någonstans måste man kommunicera att det är så mycket kompetens som inte kommer fram – för att alla bara ritar.
Anders: Vad krävs för att den kompetensen ska komma fram då? Hur ska arkitekter bygga det immateriella värdet?
Daniel: Problemet är att arkitekter är konflikträdda och älskar standard. Så enkelt är det. Vi vågar inte ta konflikten med beställaren. ”Jag gillar inte den blå dörren”, säger beställaren och vi säger ”okej” och byter till en röd. Istället borde vi säga att ”det här är ingen jävla demokrati. Passar det inte så får du gå till någon annan.”
Anders: Hur tror ni utvecklingen av till exempel 3D-skrivare kommer påverka arkitektrollen? Det finns ju redan flera exempel på att man mer eller mindre kan skriva ut hela hus.
Daniel: Det förändrar allt. Med de nya byggsystemen i dag får man ju en box med legobitar från byggherren. Och så säger de, ”nu vill jag att du ska bygga med de här bitarna” och finns inte den biten så får du bygga om hela huset helt enkelt. ”Jag vill ha den dörren”, ”nej, tyvärr, det kostar 50 000 extra”. Och då sitter man där och förväntar sig att folk ska gilla de miljöerna som kommer från Legos byggsats. Det går väldigt fort att bygga dessa hus, de är kvalitetssäkra men arkitekturen finns inte riktigt där. Men med 3D-skrivare kan jag själv som arkitekt göra pilottillverkning på mitt hus.
Martin: Jag har svårt att föreställa mig hur det går till. Det går utanför min begreppsförmåga. Du menar att man skriver ut skala 1:1? Hur stor är printern?
Daniel: Tja, det finns en printer som är 6x6 meter och skriver ut i betong med fem millimeters noggrannhet. Du bara trycker print på din ritning, och så kommer det ut en betongstomme där på plats. Printern kan skriva ut olika material, plast och hela skiten.
Martin: Kan man skriva ut en snygg 3D-familj också?
Daniel: Tänk i Afrika. Sätt ner en skrivare i ett katastrofområde och tryck på print för att bygga hus. Man skär bort massor av kostnader. Just nu håller jag på med ett projekt där vi bygger en månbas i en gruva i Örebro. Då printar vi vissa saker direkt nere i gruvan, 200 meter under marken. Den här utvecklingen gör att vi arkitekter kan ta tillbaka rollen som yrkesmän nu.
Ylva: Ja, det är ju vårt stora problem i jämförelse med hur ni har det i reklamvärlden, Martin. Jättestora byggföretag som Skanska dominerar marknaden. Byggmarknaden är helt monopoliserad. Arkitekturen försvinner ofta i steget mellan arkitekten och det färdiga huset. Byggföretagen är som en stoppkloss. Det gör ju även att vårt varumärke, arkitekturen, urvattnas. Det som är det intressanta med den här nya tekniken är att vi har chansen att bli av med rätt mycket av det. Och då öppnar sig helt nya möjligheter. Det kan ju leda till billigare byggande men också till att arkitekten har mycket mer kontroll över slutprodukten. Att man kan vara med hela vägen.
Marie-Louise: Ja, det är så mycket som försvinner i översättningen. Jag tror att man med 3D-teknik kan få kontroll över detaljerna.
Daniel: Det finns ju tyvärr fortfarande en väldigt konservativ syn i byggbranschen att linjen ska vara streckad med en tre millimeters punktsträcka annars går det fan inte att läsa ritningar. Och det återspeglas även bland arkitekter, det finns en väldigt känd arkitekt som säger att det enda han får betalt för är ritningen och att sitta i möten. Det är ju åt helvete fel. Så borde det inte vara.
Martin: Det där berör någonting som jag tycker är jätteintressant. Jag undrar, det här är min fördom, om arkitekter funderar på varför de gör ett hus? Vad är konceptet, vad är innehållet, vart går de kommersiella strömningarna? Bryr sig arkitekter ens om sådant, eller sitter ni bara och ritar?
Daniel: Nej, nej…
Ylva: Det många av oss ritar är mycket intressantare än det som byggs i Stockholm idag.
Martin: Jag jobbar nu med ett stort fastighetsbolag och de har arkitekter inkopplade på en massa grejer naturligtvis. Men parallellt och utan kontakt med dem sitter jag och jobbar med varumärkespositionen. Vem är man, vart vill man och vad lovar man? Jag sitter med andra ord och formulerar det mervärde arkitekterna ska skapa.
Daniel: Då får man fråga efter kundens ansvar som beställare. Varför köper de den arkitekten? Jag som arkitekt måste ju kunna sälja mervärdet.
Martin: Fastighetsbolaget säger att de vill bygga ett varumärke och att det är viktigt. Tillsammans hittar vi en strategi som går hand i hand med deras affärsmodell och resultatet blir en varumärkesplattform. Det är på den som husen sedan borde byggas men det är ofta svårt, för ofta lever byggnaderna och arkitekterna ett helt eget liv. Skulle kopplingen till varumärket vara tydligare skulle arkitekturens mervärde också bli mer synligt.
Daniel: Nu tjatar jag igen, men det är där BIM kommer in bilden. Med BIM kan man analysera mervärdet i det allra första skedet. Att det här huset kommer ha exakt den här produktionskostnaden, miljöpåverkan och så vidare. Där har du baserad beslutsfattning.
Mycket bra vinklar på vårt svenska sätt att se på saker, jag är själv ljusdesigner inom arkitektur och kan verkligen relatera till det som sägs.
Många saker var bra men en som jag verkligen fastna för var Daniels kommentar:
Daniel: Problemet är att arkitekter är konflikträdda och älskar standard. Så enkelt är det. Vi vågar inte ta konflikten med beställaren. ”Jag gillar inte den blå dörren”, säger beställaren och vi säger ”okej” och byter till en röd. Istället borde vi säga att ”det här är ingen jävla demokrati. Passar det inte så får du gå till någon annan.
Påminner en hel del om denna video:
http://www.youtube.com/watch?v=xb8idEf-Iak