Lennart Nilsson
Om fotografsverige har en maestro så är det Lennart Nilsson. Professor, tredubbel hedersdoktor, Emmyvinnare, mottagare av Hasselbladspriset. Hans bilder har till och med sänts med rymdsonden Voyager ut i universum.
Artikel publicerade i Fotografiskas tidning, inför museets öppnande våren 2010.
”Vet du vem Matisse är?”
Lennart Nilsson doppar fisken i remouladsåsen och ser på mig. Innan jag hinner svara stoppar han fisken i munnen och fortsätter, ”Jag var hemma hos honom en gång. En himla hygglig prick”.
När man träffar Lennart Nilsson förstår man omedelbart varför allt från kändisar och kungligheter till gravida kvinnor har släppt honom närmre livet än någon annan. Lennart Nilsson är trevlig. Oerhört trevlig. Han är instinktivt förtroendegivande. Vi sitter i en matsal på Karolina Institutet, ett stenkast därifrån Lennart har sitt laboratorium. Han är 87 år, men tycks inte ens tänkt tanken på att ta pension. Han jobbar som han själv säger ”1 ½-tid”. Det finns fortfarande så mycket kvar att fotografera. Plötsligt går en kollega förbi bordet och utropar spontant ”Maestro!” när han får se Lennart.
Om fotografsverige har en maestro så är det Lennart Nilsson. Statligt utsedd professor, tredubbel hedersdoktor, Emmyvinnare, mottagare av Hasselbladspriset och ett flertal andra priser. Hans bilder har till och med sänts med de obemannade rymdsonderna Voyager ut i universum. Men Lennart Nilsson är blygsam, han vill inte ens svara på vilket pris som betytt mest.
– Priser betyder ingenting. Jag är mest tacksam över att jag får vara här på KI och följa grundforskningen. Att dessa briljanta forskare släpper in mig låter mig se vad de håller på med.
Lennart Nilsson fick sin första kamera redan i tioårsåldern. Yrkesvalet föll på plats redan då. Som tonåring tog han bilder på arbetande lantbrukare och sålde dem till dagstidningar för 10 kronor bilden. Som ung fotograf gjorde han sig snabbt ett namn genom att få kändisar att öppna sig. Ingmar Bergman, Alice Babs, Jarl Kulle och Gustav VI Adolf släppte alla den trevliga fotografen över tröskeln till sina hem. Han fotograferade ensam bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath 1976. Som ensam fotograf följde han också Dag Hammarskjöld på planet till New York, när denne skulle installeras som FN:s generalsekreterare.
– Han var skygg av sig, men skrattade som ingen annan. Hela planet skakade när Dag Hammarskjöld skrattade. Jag har aldrig hört ett sådant skratt, säger Lennart Nilsson.
Bilderna på Dag hamnade i Life Magazine, en tidning för vilken Lennart redan började arbete under 40-talet, och senare skulle vara anställd för mellan 1965 och 1972.
Det är bilderna på vårt inre som har givit Lennart Nilsson världsberömmelse. Intresset för naturen väcktes redan som barn. Han samlade på insekter. Han minns att han redan då fascinerades av den lilla världen, en värld som aldrig hade fotograferats. 1959 utkom han med en boken ”Myror”. Men det var ett rutinjobb i slutet av 40-talet som skulle sluta som ett livsverk.
– Jag var på Sabbatsbergs sjukhus för att fotografera läkaren Axel Ingelman-Sundberg när jag fick se embryon i formalin. Jag blev fascinerad eftersom de hade händer, ögon, fötter. Det var otroligt, jag hade aldrig sett det förut. Axel lät mig låna burkarna till mitt labb.
När Lennart visade bilderna för Life Magazine vill de genast ha mer. Det skulle ta mer än ett decennium av arbete för att fånga fostrets utveckling.
– Jag arbetade oftast med utomkvedshavandeskap. Flera sjukhus ringde mig när de hade något. Ofta ringde de mitt i natten. Jag är väldigt tacksam att de lät mig göra det.
Arbetet slutade med en av världens mest kända publiceringar, ett 18 veckor gammalt foster på omslaget till Life Magazine i april 1965. Upplagan på 8 miljoner exemplar tog slut på bara fyra dagar. Lennart Nilsson blev världsberömd över en natt. Bilderna återpublicerades i tidningar över hela världen, Stern, The Sunday Times, Paris Match. Samma år släpptes även boken ”Ett barn blir till”, som utkommit i ett flertal utgåvor. Axel Ingelman-Sundberg var en av författarna i de första utgåvorna av boken. I de senaste utgåvorna har Lennart Nilsson arbetat med den kända professorn och gynekologen Lars Hamberger. Bilderna i ”Ett barn blir till” kom till stor del att förändra vår syn på fostrets utveckling.
– Det påverkade vanliga människor mycket att få se hur fostret egentligen såg ut, säger Lennart Nilsson.
Vi lämnar matsalen och går till Lennarts laboratorium. Sedan 1970 har han arbetat med Karolinska institutet. Det var i slutet av sextiotalet han började kombinera sitt intresse för mikroskopi och fotografi och sökte sig allt längre ner i mikrokosmos. Han säger sig drivas av en journalistisk drift att vara först. Att ta den första bilden. I 40 år har han med kraftigt förstorande mikroskop jagat spermier och virus. Han tog senast för ett par år sedan de första bilderna på Sars-viruset. Han är granne med Smittskyddsinstitutet, och det är där han hämtar sina prover.
Vi sätter oss vid mikroskopet och dyker ner med hundratusen gångers förstoring i ett vävnadsprov. Lennart Nilsson använder svepelektronmikroskopi för att fånga livets beståndsdelar. Men det är en lång process innan man kan sätta cellerna under lupen. För att kunna ta bilder på flera hundratusen gångers förstoring måste cellerna först torkas, och sedan täckas av ett tunt lager platina. För att kunna fånga cellens inre gör anatomen i Uppsala ett snitt som klyver cellerna.
Den inre världen har han också fångat i flera dokumentärfilmer, bland annat i ”Sagan om livet” och tv-serien ”Livets mirakel”. Båda belönade med en Emmy. Lennart beskriver att han upplevde sitt största fotoögonblick när han följde spermiens väg in i ägget.
– Det var ett otroligt ögonblick. När spermierna trängde in i ägget började det skaka och driva runt som en planet. Motsols. Jag rös när jag såg detta. Det är lätt att känna sig ödmjuk då. När man inser vilken slump det är att just jag blev till av dessa miljoner spermier.
Lennart planerar dock inte att vila i hängmattan i sommar, då ska han ut och fånga insekter.
– Jag håller på med ett projekt där jag fotograferar trollsländor. Det handlar om deras ögon. Så jag ska ut och fånga några på sommarstället, säger 87-åringen med barnlig förtjusning.
Har nu läst lite om dig och vad du gjort och hoppas att du även i fortsättningen skall orka med allt du planerat. Hoppas vi ses snart! Hälsar Gunnar & Gunnel