Blod och fjädrar
Gick idag och hämtade min post på kontoret och upptäckte till min lycka att Zeigeists album "The Jade Motel" hade dimpt ner i brevboxen. Jag intervjuade dem för Bon för nästan två år sedan då de blev omtalade för att "Tar Heart" hade hamnat som en liten vacker gökunge på Knifes "Silent Shout" som just läckt ut på nätet.
Zeigeist är formmässigt mer nyskapande än musikaliskt, vilket jag tycker känns helt rätt. Musiken ett lite gladare och speedat The Knife som möter Pet Shop Boys 80-talshits. Väldigt roligt och dansant.
Mest intressant är deras scenshower. De beskriver dem i pressreleasen som "urspårade barnkalas" - vilket jag ser att jag även gjorde i min artikel för två år sedan.
I varje fall så är deras blod-, färg- och konfettiindränktaspelningar otroligt uppfriskande i ett land där män med gitarrer fortfarande är vanligt förekommande. Jag hatar gitarrer och dragspel över allt annat.
Zeigeist är ett band med en tydligt grafisk profil, precis som Pacific som blev ett mycket vackrare band på alla sätt med Stephane Manéls illustrationer.
Det känns numer som en nödvändigt, inte minst för mindre band, att slå sig samman med en bra formgivare/illustratör. Zeigeist har sin egen Nicklas Hultman, som i mitt tycke är en av Sveriges bästa och mest spännande formgivare och illustratörer.
Arvika 2007:
Håller med. Nicklas Hultman är fantastisk.