Att kyssa en android
När robotarna kysser bättre än vi är undergången nära.
Krönikan publicerades i Din Teknik, januari 2008.
Jag har aldrig kysst en robot. Men en gång kysste jag en tjej som kysste som en robot. Idag, när jag tänker på det, inser jag dock att hur mekaniskt, okänsligt och tråkigt hon än kysste så var hon förmodligen bättre än alla robotar i världen.
För en kyss är ju, hur miserabel den än är, någonting oerhört avancerat. I varje fall när man ska bygga en kyss. Det krävs avancerade material som håller rätt temperatur, rätt flexibilitet och rätt yta.
Det krävs en slemliknande vätska som även innehåller en kemikalisk kärlekscocktail av salter, enzymer och hormoner som väcker mänsklig lust.
Och det är viktigt att vätskan produceras i rätt mängd. Vi vill inte ha en robot som dreglar. Låter det redan svårt? Det blir värre.
Tungan är kyssens epicentrum, och människans mest avancerade och flexibla muskel, som även är fullproppad med känselnerver och smaklökar.
Det räcker förmodligen inte bara med avancerad mekanik, nanoteknik och genteknik – en tunga behöver även artificiell intelligens för att ett robothångel ska bli acceptabelt.
Men är då ”Blade runner”-drömmen om att kyssa en android något för nästa millennium? Låt mig säga så här: att hångla med robotar är förmodligen det sista vi kommer att göra.
Innan dess kommer vi att göra en hel del annat. Häromåret sa Henrik Christensen, professor vid Georgia Tech och ordförande vid Euron (European Robotics Network) till The Economist att ”när folk är villiga att ha sex med plastdockor är allt som rör sig en förbättring”.
Han spådde att människor kommer att ha sex med robotar inom fem år. Euron arbetar nu fram etiska riktlinjer för ett sådant scenario.
Kanske har han rätt. De senaste åren har den ena kyssvänliga roboten efter den andra presenterats.
I Japan så klart. Den halvgalna professorn Hiroshi Ishiguro skapade häromåret den vackra kvinnliga androiden ReplieeQ2 efter den populära nyhetsuppläsaren Ayako Fujii.
Hon kan tala och blinka med ögonen, har slät silikonhud och ser ut att andas. Japans främsta konkurrent i robotutveckling, Sydkorea, kontrade genast med Ever-1 (döpt efter Bibelns Eva: Eve + robot + nr 1).
Hennes ansikte var enligt forskarna den perfekta kombinationen av landets två vackraste filmstjärnor, och hennes torso var formgjuten efter en känd sångerska.
Men efter vilka kändisar den 160 centimeter långa och 50 kilo tunga skönheten av silikon, plast och stål skapades hölls hemligt. Forskarna har sagt att de nu bygger en Adam.
Ända sedan jag såg den undersköna replikanten Rachael i ”Blade runner” första gången har jag velat kyssa en robot. Och jag tror att jag en dag kommer att göra det.
Författaren David Levy lovar mig till och med att jag ska kunna fria till en robot i sin nyligen utgivna bok. ”Love and sex with robots: The evolution of human-robot relationships”. Han skriver i boken att inom ett par decennier är ”kärlek och sex med robotar i stor skala ofrånkomligt”.
Så en dag kanske jag till och med träffar en android som ger mig en perfekt kyss. Men frågan är då om inte den kyssen har ett för högt pris. För när robotar kysser bättre än vi ska vi nog börja bli lite rädda för dem.
Inte minst anar vi som sett science fictionserien ”Battlestar Galactica” det. Där försvinner robotarna ut i rymden som metallburkar, men återvänder 50 år senare som Victoria’s Secret-modeller. Först ger de oss en perfekt kyss, sedan utplånar de mänskligheten.
Krönikan är skriven av Anders Rydell
Kommentarer
Skriv kommentarJag vill också ha en sånn robot haha, en adam. Är det något jag älskar så är det att läsa dina krönikor Anders. Har du sett AI? Den handlar om en robot som ville bli en rikit pojke, typ som pinokio fast en robot. Jag börjar alltid gråta i slutet när han är den enda kvar på hela jorden.
Man kan väl säga att dildos och andra sexleksaker är en bit på vägen till att ha sex med en robot? Och de har ju redan accepterats och är väldigt vanliga idag...