Det hänger på håret
Att raka huvudet är som att hyvla själen. Det är de döda celltrådarna på vårt huvud som mer än något annat definerar vilka vi är.
Krönikan publicerades i VeckoRevyn, mars 2008.
Det är inte främst vad du jobbar, tänker eller äter som definierar dig som människa. Det är framför allt hur du klipper dig. Jag har blivit övertygad om att den där busken av döda celltrådar som fladdrar på vårt huvud är det som gör oss till vilka vi är – eller snarare vilka andra tror att vi är.
Det gäller inte minst för killar. Tjejer tycker ofta att deras hårkonst är lika avancerad som rymdfysik medan killars frisyrkonst snarare som hör hemma i ”Grottbjörnens folk”. Jag vill bara säga att ni har fel.
Tjejers frisyrvetenskap må vara långt mer utvecklad, kräva mer energi och mer tid. Men medan tjejer ibland säger att de har ”en” dålig hårdag har många killar en dålig hårdag varje dag – hela livet. Och ofta utan att de inser det själva.
Den manliga frisyren är nämligen någonting så oerhört komplext och traumatiskt att de flesta killar ger upp redan i tonåren och sätter på sig en keps eller en mössa. Några går den lätta vägen och skaffar långt hår. En del män ger helt enkelt upp genom att tappa håret.
Andra rakar sig. Det är ett sätt att dölja sin personlighet – det ultimata försvaret. Det är ju därför man rakas i militären – utan sitt hår blir man en lydig legobit. Att raka håret är lite som att hyvla själen.
Att välja hår är för män snarare hardcore – något lika svårt som vanskligt som utmanande. Det som gör den manliga frisyren till en sådan vetenskap är att varje hårstrå räknas. Det är inte rymdfysisk – det är snarare på nivå med nanoteknologi och mikroprocessorer. För en manlig frisyr kan inte knytas upp, bindas fast, flätas – den är alltid öppen, ostyrig och utsatt.
Men det är inte det som gör den så svår – utan det är just dess mångtydighet. Ett enda hårstrå hit eller dit kan vara avgörande för hela ditt liv. Tro mig jag vet. Jag har haft framåtkammat, page, mittbena, sidobena, backslick, upphöjd lugg, indielugg, surfrufs, rakat och backslick. Med ett enda kammtag genom håret kan en kille förvandlas från Måns Zelmerlöw till Adolf Hitler.
Fastighetsmogulen Donald Trump tillägnar till och med ett helt kapitel i sin bok ”Så blir du rik” åt frisyren. Han är nämligen övertygad om att du måste kamma dig rätt för att bli miljardär.
Jag är övertygad om att även när det kommer till kärlek så är frisyren det enskilt viktigaste. Jag har länge funderat kring vilken som är den mest effektiva raggfrisyren. Och till min förskräckelse har jag insett att det inte är den snyggaste.
En allt för välvårdad och snygg frisyr kan snarare ses som allt för medveten – något som till tillhör en blankpolerad själ. Den blir ointaglig – och saknar den avgörande ingrediensen i en effektiv frisyr; sårbarhet.
Jag minns när jag upptäckte världens bästa raggfrisyr. Jag hade precis flyttat till Stockholm från landet. Jag var som ett litet förvirrat rådjur som sprungit in i en betongförort. Jag var någonting alldeles, alldeles oskyldigt, naturligt och oförstört.
Och jag hade frisyren för det. Jag kallar den Peter Pan-frisyren. Den är rufsig, vild, har en liten lugg och har aldrig sett en kam. Du blir den ädla vilden. Med Peter Pan-frisyren blir man oemotståndlig.
Vem vill liksom inte ta hand om något vackert och förvirrat? Något för oskyldig för att ha baktankar, dölja snuskiga fantasier eller ett mörkt förflutet men på samma gång utstrålar den en vild frisk och otämjd sexualitet. Ur Peter Pan-frisyrer sticker det ut osynliga blad och kvistar. Det sitter små fåglar och sjunger och det luktar av vår, äng och sommar.
Jag väljer såklart frisyr efter tillfälle numer. När jag jobbar så kammar jag en affärsmässig sidobena – eftersom folk betalar mig mer då. När jag är skyldig pengar så väljer jag en flottigare fattigare snedlugg. Och om du har tur, under särskilt magiska nätter, då kanske du får se Peter Pan vid baren. Men skynda dig då fram – han försvinner så snabbt.
Tre förbudsfrillor
Fotbollskillefrillan
En kort stubbig, geleaktig frisyr som går ända bak i nacken som en halv hockeyfrisyr. Den gjordes populär av David Beckham men har nu sedan några år, som en dödligt ful smitta, spridits till Idol-killar och blivit en het trend på stadshotell från Skövde till Örebro.
En stubbig lugg
En vaxinsmörjd lugg som pekar rakt upp mot himlen. Det är frisyren som gud glömde. Jag tror den fungerar ungefär som många killar städar. Dra upp luggen så behöver man inte bry sig om skiten bakom. Det man inte ser finns ju inte.
Robert Wells-frisyren
Killar med långt hår som de låter flyga fritt. Är det här ett försök att skapa en naturlig sänghimmel? Jag är emot alla frisyrer som man kan sätta i halsen.
Krönikan är skriven av Anders Rydell
Kommentarer
Skriv kommentarHahahaha!! Klockrent!
Och vad gäller militär-rakningen så är det spot-on. Jag har själv jobbat inom försvarsmakten med utbildning av kustjägare och det är De facto så att rakning av skalle inte enbart har att göra med hygien. Det är även en slag av-personifiering av individen om man ska få en hord soldathjärnor att göra det man säger till dem. Man kan säga att ju större grupper - desto mindre hår.
Har du gjort lumpen?
"Det är ju därför man rakas i militären – utan sitt hår blir man en lydig legobit"
Utan att ha kollat upp något så hävdar jag att det är helt åt skogen felaktigt. Det kanske finns någon psykologi inblandat, men att vara utan hår är fysiskt praktiskt - och det är det gällande argumentet.
Men jag blir gärna motbevisad. :)
Tack Rickard för ett intressant inlägg. Jag har läst lite om militärgrejen, man borde kanske skriva ett långt jobb om hår. Ett mycket intressant ämne i många hänseenden.