Den nya elitidrottaren
Den nya elitidrottaren kommer att slå hårdare, hoppa längre, springa fortare och simma snabbare. Han är nämligen lite mer än bara människa.
Krönikan publicerades i Din Teknik, juni 2007.
Jag tog tre steg och kastade mig upp i luften. Lyfte axeln för att skjuta iväg bollen mot mål. Men i samma ögonblick kändes det som en istapp sköts in i nacken på mig.
Det var just då jag slutade intressera mig för sport. Jag var 18 år och hade precis spelat min sista handbollsmatch i division 2 hemma i Jönköping. Det handlade egentligen inte om min axelskada. Den skulle läka. Utan det handlade om något mer grundläggande, nämligen att sport är alldeles för farligt. Det räckte för att slänga en snabb blick på min dåvarande hjälte Magnus "Slangen" Wislander (utnämnd till århundradets handbollsspelare) som i slutet av sin karriär såg ut som en mumie.
Han var täckt med så många skydd för olika skador att hans kropp säkerligen skulle rinna ut som köttfärssås på handbollsplanen om man tog bort ett enda. Han var bara 35 år gammal.
När jag lade ner handbollen så lade jag av princip ner hela mitt sportintresse. Jag tyckte att hela elitidrottsfilosofin var både sjuk och hjärndöd på samma gång. Det är klart att ingen människokropp mår bra av att hoppa över en pinne i 20 år, springa 4,2 mil på asfalt eller krossas mot en plexiglassarg. Elitidrott är ungefär lika hälsosamt som att stå och skruva ihop muttrar vid ett produktionsband i ett par decennier. Och sådant livsfarligt enformigt farligt arbete sköts nu numer allt mer av – just det – robotar.
I våras väcktes efter närmare tio år av dvala mitt idrottsintresse på nytt. Och det berodde inte på OS i Peking utan på att mitt fanatiska robotintresse. Den 16 maj 2008 kommer kanske ses som dagen då maskinerna klev upp på prispallen. Det var då som den sydafrikanska löparen Oscar Pistorius blev godkänd att få delta i uttagningen till OS i Kina. Fallet har varit omdebatterat. Pistorius är nämligen ingen vanlig idrottsman – han är en cyborg. Och uttagningen gällde inte till handikapp-OS (där har han redan slagit alla rekord) utan till det officiella OS.
Pistorius går under namnet Blade Runner och har kallats världens snabbaste man utan ben – eller tja ben av kött och blod. Pistorius artificiella ben är ingenjörsmässiga mästerverk av kolfiber.
Inte helt oväntat är många rädda för den nya cyborgidrottaren. En medlem av Internationella idrottsförbundet sade nyligen om ämnet till The Times att ”Vi är oroliga för framtiden, vad som kommer hända inom 20 eller 30 år”.
Och de bör vara riktigt rädda, för då kommer inte de nya världsrekorden att slås på OS utan på Paralympics. Vem vill se någon Stefan Holm-kopia hoppa över 2,45 när vi kan se en cyborg hoppa över 3,45? Vem vill titta på vanlig fotboll när Brasiliens landslag ter sig som ett division 5-lag från Halland i jämförelse med lagen i handikapp-VM? Och vilken boxare kommer vilja möta någon med nävar av stål – bokstavligt talat?
Den nya elitidrottaren kommer att slå hårdare, hoppa längre, springa fortare och simma snabbare. Vanlig idrott kommer bli något för nostalgiker och bakåtsträvare. Ni vet, sådana som samlar på LP-skivor för att de känns mer äkta. För de riktiga stordåden vänder vi oss till Oscar Pistorius efterföljare. Och det är helt naturligt enligt mig. Elitsport är inte gjort för vanliga människor utan för cyborgs. För dem som kan ersätta en trasig vad lika lätt som att byta strumpor. För dem vi kan laga – inte läka.
Men nästa elitidrottare tränar vi inte – dem bygger vi. På deras kropp finns inte en gnutta kött. De är nämligen androider. Och de är redan här. The Dasher är en 40 kilo tung och 180 cm hög fullblodsrobot som just nu ligger i hårdträning hos studenterna i robotik på Mälardalens högskola. Redan i höst ska vår nya mästare mosa jamaikanen Usain Bolts världsrekord på 100 meter.
Jag kanske är kanske lite opportunistisk nu. Men jag hejar på maskinerna. För vem vill hålla på en självklar förlorare? Den här matchen blir nämligen allt annat än jämn.