Boktjuvarna - Jakten pÄ de försvunna bibliotekenPlundrarna - Hur nazisterna stal Europas konstBroilers - De nya makthavarnaPiraterna - De svenska fildelarna som plundrade

Bokens digitala befrielse

Bokförlagen gÄr baklÀnges in i framtiden, och har glömt att dra en av musikindustrins viktigaste lÀrdomar: Det finns inte en enda lösning.

Krönikan publicerades pÄ Netopia.se, vÄren 2009.

Det senaste Äret har en kall kÄr letat sig upp lÀngst den svenska bokbranschens ryggrad. Man har slutligen insett att digitaliseringen Àr hÀr. Men den Àr inte vÀlkommen. Kanske Àr framtidsskrÀcken motiverad för en bransch som i stort sett inte har förÀndrats under 150 Är.
I princip varje seminarium som anordnats pĂ„ temat det senaste Ă„ret har haft ”död” i rubriken. BegravningsstĂ€mning rĂ„der. Apokalypsen tycks vĂ€nta runt hörnet.

Ett par saker har eldat pĂ„ undergĂ„ngsstĂ€mningen, inte minst en allmĂ€n nedgĂ„ng i försĂ€ljningen efter guldĂ„ren som följde pĂ„ den sĂ€nkta bokmomsen 2002. Men kanske framför allt Googles stora digitaliseringsprojekt av böcker som snabbt drivit pĂ„ utvecklingen. Är det verkligen sĂ„ att ett format med tusen Ă„r pĂ„ nacken har gjort sitt? Är pappersboken döende? Det Ă€r en frĂ„ga alla just nu försöker besvara, men ingen riktigt lyckas med. Traditionalisterna nyser, och hĂ€vdar att den fysiska boken har ett slags mystiskt vĂ€rde som stĂ„r över sĂ„dana moderna petitesser som digitalisering. Medan en ny generation av bokentreprenörer vĂ€drar morgonluft och möjligheter att ta sig in pĂ„ tidigare cementerad marknad. Det finns dock ett problem med frĂ„gan om pappersboken Ă€r död, den Ă€r felstĂ€lld. Trots att man suttit pĂ„ första parkett och iakttagit musik- och filmbranschens decennielĂ„nga brottningsmatch mot fildelningen har man misslyckats med att dra de viktigaste lĂ€rdomarna.

Det största problemet Ă€r att man fortfarande talar om digitaliseringen som en övergĂ„ng mellan tvĂ„ format, pappersboken till e-boken. Lite som mellan lp-skivan och cd-skivan. Det Ă€r ett perspektiv som riskerar att missa vad det egentligen handlar om. ”Format” Ă€r ett begrepp som beskriver nĂ„got fysiskt, alltsĂ„ storleken och formen pĂ„ ett objekt. Det blir dĂ€remot missvisande i digitala sammanhang, eftersom digital information kan vara tillgĂ€nglig i tusentals olika format, mp3-spelare, iPad, microvĂ„gsugnar, minirĂ€knare. Att se det digitala som ”ett” format leder till att man förenklar övergĂ„ngen, och tenderar att tro (hoppas) pĂ„ en lösning, sĂ„som ”e-boken”.

Papperssidor bundet mellan tvÄ pÀrmar har varit ett universellt fungerande format sÄvÀl för poesi som för skolböcker, men det har ocksÄ varit ett trubbigt sÄdant. Digitaliseringen dÀremot frigör informationen, och skapar möjligheter att anpassa olika innehÄll efter den form som passar anvÀndningen bÀst. En ringsignal till mobilen har en helt annan funktion och ekonomi Àn en singel pÄ Spotify. Detsamma kommer gÀlla för böcker, alla de olika genrer som hittills samlats i en och samma bokform kommer möta digitaliseringen pÄ helt olika sÀtt. Hur kommer det dÄ se ut?

LÀromedel Àr den genre som förmodligen lÀttast kommer flyta in i digitala nÀtverk, eftersom behovet hÀr Àr som störst. Kurslitteraturen Àr vÀldigt kostsam för en grupp med begrÀnsade medel, studenter. Kopieringen har redan i decennier varit omfattande. Det digitala formatet ger Àven enorma fördelar som att söka igenom stora mÀngder litteratur snabbt, samt lÀnka direkt till kÀllorna. Dessutom erbjuder digitala lÀromedel i ett större sammanhang potentialen att leda en utbildningsrevolution i utvecklingslÀnder. Min gissning Àr att kurslitteratur och lÀromedel i framtiden kommer vara fullt statligt finansierad, eller bli en del av en fast utbildningskostnad.

Även inom skönlitteraturen kan man urskilja olika behov. Den skönlitteratur som Ă€r troligast att utsĂ€ttas för fildelning Ă€r den litteratur vi redan betraktar som slit-och-slĂ€ng; pockethitsen. Böcker vi inte köper för att snabbt konsumera, deckare, thriller, chic-lit och annan underhĂ„llningslitteratur. Gissningsvis kommer denna litteratur att genomgĂ„ en liknande utveckling som populĂ€rmusiken. Författarna kommer att tjĂ€na mer pengar pĂ„ framtrĂ€danden och böckerna kommer snarare bli följetonger dĂ€r man prenumererar pĂ„ nya kapitel.

I motsats sĂ„ tror jag att det kommer finnas ett omrĂ„de dĂ€r pappersboken kommer att fortsĂ€tta vara stark, inom den sĂ„kallade ”fin-litteraturen”. I ett alltmer tidspressat samhĂ€llsklimat blir det lĂ„ngsamma alltmer vĂ€rdefullt. Att ha eller ta sig ”tid” Ă€r status. Det finns fĂ„ starkare statussymboler för detta Ă€n en vĂ€lfylld bokhylla. Boken tar alltid mer tid Ă€n filmen eller musiken. Att lĂ€sa böcker har blivit en slags prestation, nĂ„got man gĂ€rna visar upp. Boken som pokal. Det kan lĂ„ta som en lĂ„g drift till lĂ€sning, men jag tror inte den ska underskattas. Ett problem Ă€r dĂ€remot att i bokförlagens ekonomi finansierar bestsellerslitteraturen indirekt den avancerade litteraturen.

Bokförlagen mĂ„ste för att nĂ„ framgĂ„ng anpassa varje genre efter sitt behov, istĂ€llet för att tro att lösningen endast ligger hos ”e-boken”. Men den viktigaste slutsatsen Ă€r dock att litteraturen onekligen kommer att förĂ€ndras Ă€ven till sitt innehĂ„ll. Att en bok helst Ă€r ska vara lĂ€ngre Ă€n 220 sidor har med bokens fysiska format att göra. Som författare tvingas man in i ramar för hur en bok bör se ut. Enbart lĂ€ngden pĂ„verkar tryckkostnad, prissĂ€ttning, lagerkostnad, frakt osv. Digitalt saknas dessa begrĂ€nsningar, de Ă€r betydelselösa. Detta öppnar för experimenterande. Att det inte redan gjorts ser jag som en följd av den djupgĂ„ende konservatism som kĂ€nnetecknar litteraturvĂ€rlden. Borde inte poesin ha omfamnat de digitala möjligheterna för lĂ€nge sedan? Förhoppningsvis kan litteraturens kommande uppbrott frĂ„n pappret leda oss in i en mer spĂ€nnande tid.

Publicerad den 28e juli 2010Tillbaka till krönikor

Ingen har kommenterat denna post än

Skriv kommentar

Namn och E-postadress är obligatoriskt. E-postadress publiceras ej.


Webbproduktion: Deserve It - Webbplatsen använder Cookies