Ett rum med utsikt
När en tjej en gång vaknade upp hemma hos mig tittade hon ut genom mitt fönstret och sade ”Oj, jag trodde vi åkte till Östermalm. Men det kanske bara var en dröm?”
Krönikan publicerades i tidningen RUM.
När en tjej en gång vaknade upp hemma hos mig tittade hon ut genom mitt fönstret och sade ”Oj, jag trodde vi åkte till Östermalm. Men det kanske bara var en dröm?”. Det var det inte. Jag bor i ett sekelskifteshus på Östermalm, men har utsikt över den arkitektoniska motsvarigheten till Mike Rourke. För er som inte känner till Fältöversten så är det ett kilformat bostadskvarter i rött tegel. Det invigdes 1973, samma år som oljekrisen punkterade efterkrigstidens långa högkonjunktur – och bromsade välfärdsamhällets utveckling. ”Fältan” står som en manifestation för folkhemmets och socialdemokraternas sista totala maktdemonstration, då man slog in en kil av vanlig svensk förort mitt bland brackorna på Östermalm. Betong och tegel bland sandstenen – bara för att visa vem det var som egentligen bestämde. Jag gillar ambitionen – men inte stilen. Att vakna varje morgon och se ut över ett miljonprogram i miniformat gör mig inte till en bättre människa.
Det är få saker som vi värdesätter lika mycket som en bra utsikt. Det låter helt självklart – men om man tänker på det lite så är det kanske inte riktigt så enkelt. En ”bra utsikt” är något så ofantligt naturligt att vi inte ens reflekterar kring varför vi eftertraktar det så mycket. Med andra ord, varför tycker vi om utsikter?
Forskare har nyligen börjat komma svaret nära när man börjat nysta i en tusenårigt mysterium, nämligen – vad är egentligen skönhet? Att uppfatta skönhet tycks vara något som definierar oss som människor – men ingen har riktigt kunnat beskriva vad det är. Nu börjar dock forskare misstänka att skönhet är en biprodukt till våra kognitiva egenskaper.
Landskapsvyer är ett av de allra vanligaste motiven när vi ska lista något som är vackert. Forskare vid Balearic University i Spanien har mätt hjärnaktiviteten hos människor samtidigt som man har visat dem bilder på vackra utsikter. Det visar sig att utsikterna genast aktiverar hjärnans kartläsardel – den del av hjärnan som var livsnödvändig för den nomadiska människan som lever som jägare och samlare.
Den forntida människan valde sina boplatser inte helt olikt den moderna människan, antingen strandnära eller på en hög höjd. En bra utsikt fyllde en rad nödvändiga egenskaper. Därigenom kunde man se bytesdjuren på långt håll, bli förvarnad om besök och varnad för fiender som närmade sig. En bra utsikt gav med andra ord trygghet.
Man har funnit att neandertalarna däremot valde boplatser i djupa dalar medan Homo Sapiens slog sig ner i grottor med utsikt. Dog neandertalarna ut därför att de stirrade in i forntidens motsvarighet till ett miljonprogram? Det är inte en helt omöjlig teori.
Jag tror dock inte det kommer dröja länge innan den goda utsikten blir tillgänglig för alla. När jag häromåret besökte en framtidsutställning som arrangerades av teknikföretaget Philips i London demonstrerade man lösningen på problemet, det animerade fönstret. Ett elektroniskt fönster som bland annat kunde förstärka det naturliga ljuset, och förvandla en mulen dag novemberdag till en vårig aprilmorgon. Fönstret hade persienner som växte fram över fönstret som ett lövverk, och inbyggd automatisk morgonväckning med ljus.
Framtidens elektroniska fönster kommer förmodligen att ersätta utsikten över ett gråmulet dystert svenskt miljonprogram med en livefeed från Costa Ricas kust. När det elektroniska fönstret är den nya platt-tv:n kommer en blick ut från vår riktiga utsikt skänka oss lite samma känsla som att baka surdegsbröd. Det smakar inte lika bra, men det är äkta. Kanske kommer jag att då äntligen att uppskatta att uppskatta Fältöversten.