Boktjuvarna - Jakten pÄ de försvunna bibliotekenPlundrarna - Hur nazisterna stal Europas konstBroilers - De nya makthavarnaPiraterna - De svenska fildelarna som plundrade

Det vitaste rummet

Man kÀnner sÀllan sig sÄ vit som nÀr jag gÄr pÄ vernissage pÄ Moderna Museet. Och dÄ talar jag inte bara om konsten.

Konsten Ă€r ett vitt rum. Man kĂ€nner sĂ€llan sig sĂ„ vit som nĂ€r jag gĂ„r pĂ„ vernissage pĂ„ Moderna Museet. Och dĂ„ talar jag inte bara om konsten, som visserligen till största del Ă€r skapad av vita mĂ€n och kvinnor frĂ„n vĂ€stvĂ€rlden. Man presenterade visserligen 86 konstnĂ€rer frĂ„n 25 afrikanska lĂ€nder i en utstĂ€llning med namnet ”Africa Remix” för nĂ„gra Ă„r sedan. Det var ju Ă€ndĂ„ ”MĂ„ngkulturĂ„r”. Inget fel pĂ„ konsten, bara förpackningen. Att bunta samman en hel vĂ€rldsdel och krĂ€nga massaiarmband och kryddmixen African Heat i museishoppen gav en bitter eftersmak. För övrigt verkar Moderna museet Ă€nnu inte ha upptĂ€ckt Asien.
Men allra minst Ă€r mĂ„ngfalden pĂ„ mingelgolvet – inte bara pĂ„ Moderna. Det Ă€r bara att ta sig till nĂ„gon av landets gallerivernissager och börja rĂ€kna.

NÀr jag besöker Konstfack och Kungliga konsthögskolans vÄrutstÀllningar fÄr jag veta att framtidens svenska konstnÀrer heter Eriksson, Gustavsson, Lindström och BÀckström. Om inte unga utlandsfödda konstnÀrer har börjat förklÀ sig bakom svenska knektnamn ser det inte vidare hoppfullt ut. NÀr jag vÀl finner nÄgra fÄ undantag visar de sig i regel vara utbytesstudenter.

Första och andra generationens invandrare möter samma problematik som kvinnorna i kulturlivet. De förvĂ€ntas gestalta sin erfarenhet som invandrare eller kvinnor – inte som mĂ€nniskor. Filosofen Aleksander Motturi visade i sin lilla upplysande skrift ”Etnotism – En essĂ€ om mĂ„ngkultur, tystnad och begĂ€ret efter mening” (GlĂ€nta) hur det svenska kulturlivet lider av en etnicitetsbaserad identitetsfixering. Vissa kallar det kulturrasism, Motturi myntar istĂ€llet begreppet ”etnotism”. Svenska kulturarbetare födda i Sverige stĂ€mplas som invandrarförfattare, invandrarmusiker och invandrarkonstnĂ€rer.
Jag skulle dock inte sÀga att det Àr hos kulturskaparna problemet ligger. DÀr finns det faktiskt lysande undantag.

Det största problemet finns hos dem som administrerar det svenska konstlivet. Hos dem som bedömer eleverna, delar ut stipendierna, sĂ€tter utstĂ€llningarna och köper konsten. Det hĂ€r numrets lista över konstlivets mĂ€ktigaste visar med fruktansvĂ€rd tydlighet vilka som har monopol pĂ„ konstens högsta positioner. Det Ă€r speciellt tragiskt att det tycks se lika illa i den statliga sektorn som den privata. TjĂ€nstemĂ€nnen pĂ„ Kulturdepartementet Ă€r lika svenniga som samlarna. NĂ€r en ny museichef för Moderna skulle utses verkade alla överrens om att det skulle bli en ”svensk”. Till och med media i sina spekulationer.

Integration tycks vara nÄgot som ska tas upp i konsten dÄ och dÄ, inte vid ansökningstillfÀllena vid landets kulturinstitutioner.
Det svenska kulturlivets brist pĂ„ mĂ„ngfald grundar sig bĂ„de i ”etnotism” och klass. Ett samhĂ€lle dĂ€r utlandsfödda diskrimineras nĂ€r de söker arbete som ingenjörer, lĂ€kare och ekonomer kommer att se fĂ„ som vĂ„gar gĂ„ en konstnĂ€rlig utbildning.

Vissa satsningar har gjorts, bland annat pĂ„ sĂ„ kallade mĂ„ngkulturkonsulenter. Även Kulturskolan har försökt locka elever med annan bakgrund. Och MĂ„ngkulturĂ„ret förstĂ„s. Samtidigt Ă€r satsningarna pĂ„ ”mĂ„ngkultur” djupt problematiska som Aleksander Motturi beskriver i sin skrift. Paradoxen Ă€r att samma satsningar pĂ„ ”mĂ„ngkultur” som vill bryta segregation samtidigt fördjupar den, genom att skilja pĂ„ mĂ€nniskor. ”DU” Ă€r mĂ„ngkulturkonstnĂ€r.

SÄ vad ska man göra?
RĂ€dslan för att göra fel har slutat i tystnad. De nya kulturpolitiska mĂ„len talar bara luddigt om att frĂ€mja ”interkulturellt utbyte”. Det Ă€r dĂ€r vi stĂ„r idag. Jag vĂ€ntar istĂ€llet pĂ„ samlingsutstĂ€llningen ”Scandinavian Remix”. Kanske kan man sĂ€lja Piffi allkrydda och torkat renkött i museishoppen?

Anders Rydell
Chefredaktör

Ledaren publicerades i KonstnÀren 2/2010.

Publicerad den 18e april 2012Tillbaka till krönikor

Ingen har kommenterat denna post än

Skriv kommentar

Namn och E-postadress är obligatoriskt. E-postadress publiceras ej.


Webbproduktion: Deserve It - Webbplatsen använder Cookies