Boktjuvarna - Jakten på de försvunna bibliotekenPlundrarna - Hur nazisterna stal Europas konstBroilers - De nya makthavarnaPiraterna - De svenska fildelarna som plundrade

Kinas digitala mur

Kina √§r i f√§rd med att bygga ett eget internet ‚Äď byggt p√• sj√§lvcensur. Det skriver Dagens Medias kr√∂nik√∂r Anders Rydell.

Krönikan publicerades i Dagens Media, januari 2013. 

I början av december besökte utrikesminister Carl Bildt Kina. Förutom att niga för den växande stormakten och cykla till den förbjudna staden, ägnade sig ministern även åt en av sina parad-grenar – ”Cyberspace”. Bildt missar sällan ett tillfälle att påminna om att han är så digital att hela UD numera sköts från ministerns Ipad. En del kanske minns Bildts e-post till Bill Clinton 1994? Då hans stab tvingades att ringa upp Vita huset för att påminna om att Carl hade mejlat.

Ungefär lika ”arrangerad” var tillställningen när Bildt i början av december satte sig en timme på ambassaden i Peking för en timslång frågestund från användare på den kinesiska mikrobloggen Sina Weibo – en händelse som genast plockades upp i en rad medier. Kinas motsvarighet till Twitter har närmare 400 miljoner användare, och utrikes-ministern mottog frågor som vilken som var hans kinesiska favoriträtt och vad man ger svenska barn i födelsedagspresent.

Chatten var naturligtvis ”styrd” från kinesisk sida, vilket blev uppenbart när en missnöjd kines ändå lyckades få fram en fråga: ”Varför låter ni mig ställa frågor, men blockerar mina frågor?” Bildt svarade diplomatiskt att ”det måste vara någon annans verk”.

Efteråt berättade Bildt att han förmodligen hade nått fram till flera miljoner kineser genom sin chatt. Och i ett fruktansvärt naivt inslag i SVT upptäckte också Bildt ”till sin förvåning” att hans blogg var censurerad. Märkligt nog var han lika ”förvånad” under sitt Kina-besök för tre år sedan – då DN gjorde en artikel på samma ämne.

Det framställdes som att Carl Bildt personligen var stoppad av regimen, när sanningen snarare var att hela Wordpress-plattformen är blockerad. Bildts små pr-stunts är naturligtvis riktade till en svensk publik, men de misslyckas tyvärr med att öka förståelsen av den kinesiska censuren.

Den kinesiska nätcensuren beskrivs som en jättelik brandvägg, och kallas ibland fyndigt för ”The Great Firewall of China”. Muren dödförklaras återkommande av diverse experter, senast Googles förra vd Eric Schmidt. Likaså av Carl Bildt, som avfärdade nätcensur som en ”strid som de håller på att förlora”.

Att begränsa det kinesiska internetprojektet till en brandvägg vore dock att gravt underskatta regimens ambitioner. Sociala medier har, framför allt sedan den arabiska våren, beskrivits som diktaturernas bästa ovän. Det är inte helt sant. Framväxten av sociala medier har samtidigt gjort internet betydligt mer sårbart. Utvecklingen har inneburit en kraftig samling kring centerpunkter, och den decentralisering som kännetecknade webben och det tidiga internet har fått stryka på foten. Det skulle i dag räcka med att släcka ned en handfull sajter för att det som de flesta svenskar uppfattar som ”internet” skulle försvinna.

Ett internet där de flesta samlas kring några få punkter är naturligtvis enklare att styra över, om du har möjlighet att kontrollera dessa ”centrum”. De flesta av världens diktaturer har däremot varken resurser eller möjlighet att göra detta, så länge dessa centrum har sin hemvist på den amerikanska västkusten. De kan bara försöka ”blockera” det som hotar regimens informationsmonopol, vilket är dödsdömt i ett längre perspektiv.

Men frågan är om inte Kina är ett undantag. Regimen har nämligen haft ambitionen, och till stor del lyckats, med att skapa egna centrum, bortom Silicon Valley.

Något man åstadkommit genom att bygga en inre marknad, där man har stängt ute Google, Facebook, Twitter, Youtube, Wordpress, Blogspot, Tumblr, med flera – och uppmuntrat skapandet av kinesiska kopior av de populära tjänsterna. På så sätt är Baidu den kinesiska motsvarigheten till Google medan Youku är Kinas Youtube.

Systemet bygger inte heller på absolut statlig kontroll – utan till stor del på självcensur från och ett nära samarbete med företagen bakom tjänsterna. Sanningen är att i händerna på en diktatur är sociala medier vår tids kanske mest effektiva vapen för politisk och social kontroll.

Att kontrollera den sociala strukturen ger inte bara regimen en oöverträffad insyn i medborgarnas liv, det möjliggör också utövandet av en mer sofistikerad censur än vad som är möjligt genom traditionella medier – genom att i realtid förändra och anpassa förutsättningarna för kommunikationen.

Nästa år uppskattas landet ha över 700 miljoner internetanvändare. Hundratusentals, kanske miljoner kineser, lyckas kringgå censuren – men hundratals miljoner gör det inte. Kina bygger inte så mycket en mur, som ett eget internet.

Publicerad den 26e april 2013Tillbaka till krŲnikor

Ingen har kommenterat denna post šn

Skriv kommentar

Namn och E-postadress šr obligatoriskt. E-postadress publiceras ej.


Webbproduktion: Deserve It - Webbplatsen anvšnder Cookies