Älskade slampa
Alla intressanta personer jag har träffat i mitt liv har varit slampor – innerst inne.
Publicerad i Bon Magazine 35, dec 2006.
Alla intressanta personer jag har träffat i mitt liv har varit slampor – innerst inne. Slampor är lite mer erfarna, de njuter mer, upplever mer och är mer framgångsrika och ambitiösa än andra människor.
Slampor är helt enkelt lite bättre människor. Utan slampor skulle världen se ut som ett nummer av Wallpaper. Väldigt tråkigt.
Slampor är människor med ett förflutet (eller många). Nästan alla mina vänner är slampor och mina föräldrar är riktiga slampor. Det är ju synd om människor som inte är njutningslystna. Vad lever de för? Parmiddagar?
Vad är då en slampa? Enligt ordlistan en ”promiskuös eller njutningslysten kvinna”. Det är tråkigt att bara kvinnor får vara slampor – för det är ju inte så det är.
Slampa är inte könsbundet – det handlar om personlighet. En njutningslysten man brukar kallas ”kvinnokarl”. Men jag vill hellre vara slampa, kvinnokarl låter gammalt, inte ett dugg progressivt.
Det är ungefär lika modernt som den manliga kulturens pedofila hyllning av oskuld. Jag förstår den inte. Vari ligger logiken i att vilja ha något så obeprövat, klumpigt och oerfaret som oskuld?
Vad hände med kvalitetstänkandet? Oskuld är avtändande. Killar som gillar virgins är samma killar som går i limiterade sneakers; de gillar att äga...
Kvinnor har oftare hyllat slampor. De har ju rätt. Slampor har snyggare CVn – precis som folk som byter jobb lagom ofta. Exemplen på lyckade manliga slampor genom historien är ju så många; Gustav Vasa, Kennedy, Sartre, Bill Clinton och Mohammed.
Personer med klen sexualitet har varit ganska obehagliga typer: Hitler, Påven, Jesus och elever på Biskops-Arnö.
Slampor bär inte runt på ett bagage av sexuella frustrationer och hämningar som kan svartna till cynism, fascism, bönestunder och usel litteratur.
Jag har alltid älskat slampor eftersom de är som jag. Varför skulle jag vilja träffa någon som är mindre njutningslysten än jag själv?
Det vore ju både ovärdigt och tråkigt. Slampor gillar ju slampor bäst. I valet mellan en värld av madonnor eller horor föredrar jag den senare – alla gånger.
Kommentarer
Skriv kommentarHaha! Fyfan vilket jävla retoriskt trams.
Lev du i din lilla progressiva låtsasvärld där ett icke selektivt förhållningssätt till sex är överrepresenterat bland lyckade, oförbittrade "livsnjutare" - där de som i folkmun kallas byhoror är överkvinnor under svanktatuerad täckmantel!
Verkligheten, då: helt annorlunda. I synnerhet för kvinnor (kontroversiellt, javisst - men sant), och om du drar det till sin spets.
Du vill framstå som en åsiktspionjär, men gör ingenting annat än att anamma det politiska klimatet in absurdum.
Lycka till med ditt lilla uppror! Om det är till någon tröst så har du hela PK-maffian på din sida.
Jag ÄLSKAR dina krönikor, du skriver så bra!
du kanske har en poäng med det där du!